Hundra timmars rast. Klockan är 12:33 och jag har haft en lektion, drygt. Trött och på dåligt humör som vanligt, synd att jag inte kan vara på sånt humör som jag var hela kvällen igår, jämt. Jobbigt för Jim dock. Men för mig är det tydligen antingen eller. Antingen jättejättedåligt, eller för för bra. Wierd. Mamma är i alla fall världens bästa mamma som hjälper mig så mycket..

Igår hände nått fruktansvärt hemskt. Jag skrev till Jim när jag åkte från Karlstad igår att han skulle sätta på vattnet, det var det sista han svarade på. En halvtimme senare gick jag in i lägenheten och såg att vattnet typ kokade över på plattan men tänkte inte mer på det och ropade hallå typ 400 gånger och tänkte att han säkert låg och sov. Så jag vandra genom hallen och slängde en blick in mot sängen, ingen där och kollade sedan in i vardagsrummet och där var han inte heller och upptäckte sedan att balkongdörren var öppen. Så öppnade den och ser att stolen är vält, ciggen är hälften urbrunnen, kepsen är där, telefonbatteriet var där, ena delen av mobilen va där och den andra här, kepsen låg där och mitt i smeten ligger Jim. Det var så hemskt och blev så chockad. Usch, usch.. Vill inte ens tänka påt.

Är så trött idag ja, sov ihjäl mig på bussen påväg t skolan. Dödstrött, börjar bli sjuk också. Halsen är helt fuckkkkkad. Har såååååå mke att tänka på och ta itu med så vet inte ens var jag ska börja. Man måste alltid påminna personer 1000 gånger om, om inte mer, för att nått ska hända. Synd att inte fler folk än mamma kan ta eget ansvar. Hon är min idol.

Goodbye